Ninnie

Å, vilken underbar sommardag!
Sol från en klarblå himmel, ljumma fläktande vindar och alldeles lagom varmt. Precis som svensk sommar ska vara.
Eller precis som somrarna var när jag var barn….
Undrar om det är sant att somrarna var så där soliga och fina då, eller om det bara är de vackra dagarna man minns?
Jag tittade i gamla fotoalbum hemma hos mina föräldrar. Gamla kort från 60-och 70- talet, när jag var barn.

Och jag blir förundrad över hur mycket jag faktiskt minns från min barndom.

Inte bara det jag ser på bilderna, utan andra saker och händelser, som inte finns dokumenterat på bild. Minnen som finns där, långt inne och som poppar upp när man ser de där bilderna, påminns om den tiden. Det var på något sätt en helt annan tid, det fanns ett lugn, ett helt annat tempo, inte det enorma flöde av bilder och information som vi matas med nu. man hade tid att bara vara, i det som är NU, tid att fundera och njuta...Eller var det bara för att jag var barn då, och levde i nuet på ett annat sätt än man gör som vuxen?

Jag minns t.ex. de här små tusenskönorna.

Det fanns fullt av dem i gräsmattan, både i min mormors och min farmors trädgård, ( i vår egen gräsmatta var det nog mest maskrosor tror jag...) och jag minns att jag låg där på en filt under äppelträden bland tusenskönorna i min mormors trädgård och läste serietidningar, Kalle Anka och Fantomen....Minns lukten av gräset och den "ylliga" doften av filten, flugor som surrar och solen som värmer....