Ninnie

Tre böcker läste jag i april.

Några ord om dem, innan även maj månad har gått.

Tiden går ju så fort!

Först en bok som har några år på nacken,

den kom ut 2000, alltså 24 år sen (på tal om att tiden går fort...)

En smak av vin

av Joanne Harris

Jag har läst två böcker av henne tidigare,

Choklad och En doft av apelsin,

och tyckte väldigt mycket om dem.

Den här boken gjorde mig inte heller besviken!

En lågmäld och finstämd berättelse som handlar om växter, dofter och smaker,

så levande beskrivet att man känner dem genom bokens sidor.

Boken handlar om Jay, som för tio år sen skrev en roman  som blev höjd till skyarna.

Sen dess har han dock inte lyckats skriva något mer.

En dag impulsköper han ett gammalt hus i Frankrike, 

lämnar sitt liv i England bakom sig och hittar ett nytt sätt att leva.

Jag tycker mycket om Joanne Harris sätt att skriva,

lågmält och finstämt med ett stråk av magi.

Jag kommer verkligen bokens personer nära,

kan se hur det ser ut där vid floden i Frankrike där boken utspelar sig,

känna dofterna och smakerna.

Boken utspelar sig i samma trakt som hennes tidigare roman,

några karaktärer känner jag igen från den.

En bok som jag blev glad av!

Nästa bok:

Svartstick 

av Sara Paborn.

Också en favoritförfattare, jag har verkligen gillar hennes tidigare böcker!

Om boken:

(från Bokus hemsida)

Till en kursgård i Dalarna kommer 39-åriga Paula för att få andrum i sin kaotiska tillvaro. 

På gården bor redan Gunni vars liv stannat upp efter en omtumlande passion. 

I slutet av 50-talet förälskar sig den unga Anita i Bengt, 

som öppnat traktens första snabbköp - men Bengt är gift och snart börjar ryktet gå.  

Svartstick är en sinnrik och mångbottnad berättelse om tre kvinnor i tre tider, 

med varsin hemlighet. Deras liv flätas oväntat samman av en svart silkestråd.

Välskriven och fängslande får man ta del av dessa tre kvinnors liv och hemligheter.

Jag tyckte mycket om den här boken!

Speciellt gillade jag att få ta del av Gunnis och Anitas liv.

En bok som jag läste ut på några dagar, hade svårt att släppa den!

Till sist, en bok som jag lånade på biblioteket:

De andras hus

av 

Rhidian Brook.

Denna roman utspelar sig i Tyskland, strax efter andra världskrigets slut.

Författaren bygger sin berättelse på en sann historia om sin farfar, 

som var en brittisk överste under kriget.

Han blev tilldelad ett hus i Hamburg 1946,

för att arbeta med återuppbyggnaden av staden och landet och människorna och livet.

Men han gjorde något unikt - lät ägaren och hans familj bo kvar i huset,

tillsammans med sin fru Rachael och sin yngste son

 som kommer för att bo tillsammans med honom där.

 Rachel har svårt att acceptera ägaren till huset, herr Lubert, 

han är ju en av tyskarna som dödat hennes äldste son.

Herr Lubert har dock aldrig sympatiserat med nazisterna, utan levt ett liv med åsikter som varit förbjudna i Tyskland under det senaste decenniet.

Det är verkligen en intressant historia, 

men jag upplever boken som lite blekt berättad.

Jag får ingen riktig känsla för någon av personerna,

mer än kanske Herr Lubert, den tyske husägaren. 

Det är synd, för det är ändå en bok som skiljer sig från andra skildringar av andra världskriget genom att den skildrar livet i ruinerna precis efter krigsslutet.

Men trots allt är det en läsvärd bok, som fick mig att reflektera över mycket.

Svårigheterna att lära sig gå från att vara fiender till att bli jämlikar igen,

att förstå varandras sorg och olycka på olika sidor.

Att leva i samförstånd och fred.