Ninnie

Idag är det den 14 april

 och det är precis ett år sen jag blev sjukskriven pga stress och utmattning.

 Ett år! 

Kunde jag ana att jag skulle vara sjukskriven så länge??? 

Nej, absolut inte. 

Jag fattade inte att jag mådde så dåligt som jag gjorde.

Sanningen är att jag nog faktiskt inte förrän nu insett att jag är sjuk. 

Att alla mina konstiga symptom beror på att jag är sjuk i utmattning. 

Dunkande huvud, spända muskler. Ont i nacken. Yrselkänsla. 

Svårt att se, att få fokus i blicken. 

Tinnitus. Oro. Nedstämdhet. 

Overklighetskänsla, vem är jag egentligen? 

Och så den här stora tröttheten och energibristen.

Som att ha ett batteri som aldrig riktigt laddas upp,

trots sömn och vila.

Ett batteri som bara helt plötsligt tar slut,

- tjoff! All energi slut.

Hur ska jag leva nu? 

 Vem ska jag vara, om jag inte är den där effektiva, aktiva,

 den som aldrig är trött,  den som aldrig behöver vila.

 Den som aldrig säger nej, den som vill vara alla till lags, vara duktig och snäll. 

Duga. 

Samtidigt...den som inte tror att hon är nånting,  kan nånting, är värd nånting. 

Den som hela livet kämpat för att passa in och duga.

Alltid varit rädd. Rädd för att synas, rädd för att sticka ut, 

rädd för att göra fel, säga fel saker.

Att jag nog också har en personlighetsdrag som kallas HSP,

 eller högkänslighet, har med all säkerhet bidragit till att jag hamnat där jag är nu.

Jag har ju alltid haft svårt för att umgås med folk, 

att vara social tar så mycket energi från mig. 

Andras känslor och stämningar känner jag så tydligt, jag tar liksom in dem i mig. 

Om nån har ont eller är ledsen känns det också inne i mig.

 Lukter, färger och ljud känns så mycket. Och ljus. Inte dagsljus och solsken,

men starka lampor och elektriskt ljus.

Jaa, men sån är jag,  det är den JAG är.

 ...och jag duger precis som jag är!

Jag måste bara lära mig att vara snäll mot mig själv. 

Det är svårt, när man har så låga tankar om sig själv. 

Jag är ju inte värd att vara snäll emot...

Jag ska  INTE stressa runt, jag ska strunta i saker som egentligen inte är viktiga.

 LEVA mera. NJUTA mera. 

Göra saker långsamt. 

Men å, vad det är svårt för mig!

Men nu,

ett år senare har jag ju faktiskt börjat fatta lite mer. 

Hur jag vill leva mitt liv.

Att jag ska vara snäll mot mig själv,

göra sånt jag tycker om,

måla till exempel..!

leva ett lugnt liv och njuta av det,

unna mig att göra sånt jag tycker om.

Inte leva ett liv där jag gör sönder mig själv.

Hur jag hamnade här, 

och vilken roll mitt arbete som förskollärare bidragit till det,

det ska jag skriva mer om en annan gång.

För nu är det fredagkväll,

och nu är det dags att äta fredagsmiddag som min man lagat!

Laxgryta med kokosmjölk,

Gott!

Ha en finfin

VÅR- helg!!!!