Ninnie

Folk tror nog om mej att jag är lugn och stillsam.

I alla fall är det det jag brukar få höra.

På jobbet tex:

"Du är alltid så lugn..."

Utanpå; ja.

Inuti;

känner jag mej lite som ett emotionellt nervvrak emellanåt...

Den där oron,
de där envisa långa känselspröten som jag inte har någon makt över.

Stressen på jobbet

- som just nu är över alla bräddar -

tär...

Det där som är inuti syns ju inte.

Men det är relativt tröttsamt.

Men...

Att vara i skogen är en befrielse.

Vandra på tysta stigar,

lyssna på tystnaden,

känna doften av hösten.

Söndagens vandring:

...vi följde den grön-vita leden...

En lisa för själen.