Ninnie

Kate Winslet är en av mina favoritskådespelerskor. I filmen
Little Children

spelar hon mycket trovärdigt rollen som den amerikanska förortsmamman Sarah som lever i ett kärlekslöst förhållande, och en dag träffar hemmapappan Patrick spelad av Brad Adamson, när de båda är med sina barn på kvarterets lekplats. Samtidigt har den dömde blottaren Ronnie kommit tillbaka från sitt fängelsestraff och flyttat in hos sin mor som bor i området. Föräldrarna i kvarteret är både arga och upprörda över att ha en pedofil boende i närheten.

Den här filmen är en liten pärla. En vacker kärlekshistoria, en sorglig film om förlorade illusioner, en gripande film om att vara utstött och annorlunda. Den är välspelad och tankeväckande och känns ärlig, och jag gillar också den trygga berättarröstesns som leder en genom filmen.

Se den!

En annan fantastisk duktig skådespelerska på filmduken är Meryl Streep. Ända sen jag såg filmen Sophies val för längesen (början på 80-talet) har hon varit en favorit. Nu senast har jag sett filmen

Doubt

(Tvivel på svenska) där hon gör fantastisk rollprestation som överstenunna på en katolsk skola på 60-talet. Filmen handlar om maktkampen mellan den nytänkande och mer frisinnade prästen i församlingan som spelas av Philip Seymour Hoffman och Meryl Streeps strängt konservativa nunna. På skolan går en svart elev som prästen tar under sitt beskydd. Detta leder till misstankar och antydningar om att prästen kan ha begått sexuella övergrepp mot denne pojke. Den här filmen får en verkligen att tänka efter vad som är rätt och vad som är fel , och många gånger tvivlar man på vad som är sant eller inte. Det här är en film med fullkomligt bländande skådespeleri, både av Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman. Streep är otroligt övertygande i sin roll.

Ännu en film jag verkligen kan rekommendera!!!

Så till slut några ord om den svenska filmen

Man tänker sitt

Det här var verkligen en annorlunda film. Men jag kan inte säga att jag tyckte om den här filmen, den var alldeles för dyster och nedstämd i sin framtoning för att tilltala mig. I filmen får vi följa ett antal livsöden i ett halländskt villaområde. Filmen är liksom ett kollage av olika personers mestadels tragiska och sorgliga liv, och den annorlunda och lite utstötte pojken Sebastian fungerar som berättarröst och vägleder oss genom scenerna med sina fundersamma visdomsord. Där finns ingen egentlig handling, utan filmen bara flyter fram i villaförorten. Det här är en gripande film, men jag tyckte det blev för segt och långsamt emellanåt, och som sagt alldeles för mörkt och dystert för min smak.