tisdag 18 maj 2010

Jag läste för ett tag sen en bok som jag läst och hört mycket om;
Alkemisten av Paulo Coelho.
På baksidan av boken kan man t.ex. läsa att detta är "en av vår tids mest sålda böcker som översatts till 69 språk och utgivits i 156 länder". "En Succeroman av en av världens mest älskade författare".
Men jag måste nog vara lite underlig, för jag förstod mig inte alls på den här bokens popularitet. Vanligtvis brukar jag inte läsa ut böcker som jag inte gillar, men här gjorde jag ett undantag, dels för att det är en tunn liten bok, dels för att jag tänkte att om jag läser ut den kanske jag fattar den här bokens storhet. Det gjorde jag dock aldrig.

Vad boken handlar om är man ska ha modet att förverkliga sina drömmar och att leva i nuet. Coelho för fram detta budskap genom att man får följa herdepojken Santiago på en resa från Andalusiens slätter till Egyptens pyramider i jakten på en skatt.

Boken är bräddfull av vackra visdomsord och budskap om hur man ska leva sitt liv, i var och varannan mening. Jag blir alldeles matt....! Men dessvärre är inte några direkt nya idéer eller livssanningar som förs fram, inte för mig i alla fall. Jag tycker det mesta i boken är självklart. Måhända tillhör jag fel målgrupp? Jag blev också besviken på språket i boken, Coelho har ju berömts för sitt vackra språk. Men jag har läst många mycket bättre skrivna böcker, det här var enkelt och högst ordinärt skrivet tycker jag.

Nä, den här boken tycker jag är klart överskattad!

Jaha, och så har jag läst ännu en bok av den svenska författarinnan Karin Alvtegen;
Skugga.
Efter att ha läst flera av hennes tidigare böcker och fängslats av spänningen i dem blev jag faktiskt lite besviken på den här boken. Den kändes hafsigt skriven, den var seg och svår att komma in i. Jag tyckte hon rörde ihop för många historier och levnadsöden i samma bok, och spänningen lät vänta på sig tills de sista sidorna i boken.

Välj en annan bok av henne istället!

1 kommentar:

Jah Hollis sa...

Tyvärr, eller kanske tack och lov, blir man inte alltid så överväldigad av böcker som "alla" tycker är så väldigt bra. Jag läste för några månader sedan, efter moget övervägande, den första delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi och tyckte att: tja, det var väl OK, men väldigt långt och ordrikt. Jag har ännu inte lyckats börja på del två.