En av mina favoritbloggare är tillbaka igen; Pumans dotter!
Pumita , som hon kallar sig numer, ville veta vad jag tyckte om två filmer som jag sett men inte skrivit om på min filmlista för 2009.
Den första är ett tysk drama som utspelar sig under 1980-talet i det forna Östtyskland, De andras liv.
Det här är en film som är beige och grå, en tyst och lågmäld film som mycket verklighetstroget skildrar hur det var att leva i det forna Östtyskland.
I filmen får man får följa Stasiagenten Wiesler när han får i uppdrag att avlyssna en författare och en skådespelerska som lever och arbetar ihop. De övervakas in i minsta vrå, då Stasi gömmer mikrofoner i hela lägenheten, to.m. i badrummet. För Wiesler får detta uppdrag oanade följder, då han börjar hysa sympatier för de avlyssnade.
Filmen var mycket fängslande, den ger en skakande inblick i hur det var i ett land så nära vårt eget, för inte alls särskilt längesen. Den här filmen vann faktiskt en Oscar för bästa utländska film 2007.
Nästa film utspelar sig i Sverige lite längre tillbaka i tiden, på 40-talet då Finland skickade många s.k. "krigsbarn" hit. En verklighet som inte heller egentligen ligger så långt tillbaka i tiden, jag har t.ex. en väninna vars mamma kom till Sverige som krigsbarn.
Den bästa av mödrar,
är en gripande film där man inte kan hålla tårarna tillbaka. Maria Lundkvist är alldeles otroligt övertygande i rollen som den svenska fostermamman, och den lille pojken som spelar krigsbarnet Eero gör en fantastisk rollprestation! En mycket stark och vackert berättad film om relationer, om tillit, om svek, smärta, längtan, och stark kärlek. Sevärd!
Pumita , som hon kallar sig numer, ville veta vad jag tyckte om två filmer som jag sett men inte skrivit om på min filmlista för 2009.
Den första är ett tysk drama som utspelar sig under 1980-talet i det forna Östtyskland, De andras liv.Det här är en film som är beige och grå, en tyst och lågmäld film som mycket verklighetstroget skildrar hur det var att leva i det forna Östtyskland.
I filmen får man får följa Stasiagenten Wiesler när han får i uppdrag att avlyssna en författare och en skådespelerska som lever och arbetar ihop. De övervakas in i minsta vrå, då Stasi gömmer mikrofoner i hela lägenheten, to.m. i badrummet. För Wiesler får detta uppdrag oanade följder, då han börjar hysa sympatier för de avlyssnade.
Filmen var mycket fängslande, den ger en skakande inblick i hur det var i ett land så nära vårt eget, för inte alls särskilt längesen. Den här filmen vann faktiskt en Oscar för bästa utländska film 2007.
Nästa film utspelar sig i Sverige lite längre tillbaka i tiden, på 40-talet då Finland skickade många s.k. "krigsbarn" hit. En verklighet som inte heller egentligen ligger så långt tillbaka i tiden, jag har t.ex. en väninna vars mamma kom till Sverige som krigsbarn.Den bästa av mödrar,
är en gripande film där man inte kan hålla tårarna tillbaka. Maria Lundkvist är alldeles otroligt övertygande i rollen som den svenska fostermamman, och den lille pojken som spelar krigsbarnet Eero gör en fantastisk rollprestation! En mycket stark och vackert berättad film om relationer, om tillit, om svek, smärta, längtan, och stark kärlek. Sevärd!
4 kommentarer:
De andras liv har jag bara sett det dramatiska slutet på.Får allt hyra och se hela, verkar väldigt sevärd.
Den andra "tjöt jag som en stucken gris" på bio.Mina finska rötter förstärkte nog upplevelsen.Tänk vad många människo öden det utspelade sig under dessa krigsår och dessa barn som skickades hit o dit. I all välmening, men dte blev oftast många tårer.
Det talas om "en halv meter snö". Får göra som björnaran.Går i ide och vägrar komma fram innan dte blir grönt ute!
Jösses, vad illa jag stavar!Förlåt!
Åh, vad kul! Och snabbt jobbat. Jag återkommer när jag hinner skriva ngt klokt och genomtänkt. ;)
Nu så, ikväll ska jag inte göra nåt mer än surfa runt lite och kolla läget hos mina favoriter! :) Precis hemkommen från en biopremiär, En enda man. Ja, den var precis så bra som jag trodde. Ganska tunn story men fint foto och sanslöst bra skådespelarinsatser, framför allt Colin Frith och Julianne Moore.
Men det var inte det jag skulle kommentera... Som sagt, så tyckte jag om båda filmerna. Jag satt på helspänn, hela tiden, när jag såg De andras liv. Samtidigt var det en märklig känsla, svårt att förstå och sätta sig in i hur man hanterar en sån situation. För att man måste, antar jag, men det måste sätta spår.
Den bästa av mödrar såg jag genom genom tårar... jag är ju sån, blödig. ;) Tyckte inte alls att den var för sentimental som andra sa. Dessutom har jag släktingar som har varit krigsbarn i Sverige och Danmark. Både Eero och Maria Lundqvist imponerade stort!
Skicka en kommentar