måndag 17 november 2008

Ibland vill jag vara en hemmafru.
Som har tid för sitt hem och sin familj, och som har som enda intresse att titta på tv eller något sådant.
Det är så mycket saker som händer just nu, på jobbet. Roliga saker, som t.ex. att starta upp portfolio-arbete, lära mej mer om barns språkutveckling...Och när jag inte jobbar, då vill jag hinna med att göra saker som jag tycker om och som gör livet värdefullt.
Men jag känner att det blir för mycket ibland.
Känner att jag inte hinner med att l-e-v-a.
Jag går liksom omkring med en trötthet bakom min rygg som hotar att överfalla mig.
För lite sol och dagljus har väl en del i det hela. Jag tycker dessa mörka vintermånader är väldigt kämpiga.

Men jag bläddrar runt bland mina Greklandsbilder, och längtar, längtar. För till sommaren blir det Grekland igen. Absolut.
Bilden i förra inlägget är från Kefalonia. Myrtos stranden.
Den här stranden är den mest fotograferade stranden i den grekiska övärlden, och har blivit utnämnd till den sjätte vackraste stranden i hela världen. Och den är verkligen vacker. Men jag tycker den är finare att se på från höjderna, än vad den är när man kommer ner till stranden längs en smal slingrande serpentinväg.
Vattnet är turkosblått och kristallklart, och själva stranden består av små vita, rundslipade stenar.
Jag brukar ta med mig stenar från stränder jag besökt. Här är Myrtosstenar:

3 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen mig allt för väl i att du vill vara hemmafru och ha tv tittaden som största intressent ;)
Själv är jag mammaledig eller jag ska vara mammaledig men har jobbast alldelesför mycket extra (fattas folk och jag ställer alltid upp, fast håller nu på att träna säga nej) Men håller med dig att det händer så mycket kul på jobbet men när man kommer hem vill man hinna allt där också en ekvation som inte går ihop, tyvärr.

Ninni sa...

Jag förstår dig precis! Nu är jag ju hemmafru/studerande utan barn. Men det är en lyxtillvaro på många sätt att kunna göra det man har lust till, nackdelen för mig är att jag saknar mina barn.
Håller med dig om Grekland, där finns många fina platser. Senast var vi till en lite ö strax norr om Rhodos, Tilos. Jättemysigt litet ställe med få turister. Det där med stenarna känner jag också igen:) min man har numera gett upp och insett att ingen kommentar i världen kan få mig att avstå från åtminstone en liten sten.
Blomman som fanns hos mig är från ett litet träd på pousadan där vi sov över. De hade både den rosastrimmiga och en vit variant. Jag har absolut ingen aning om namnet, ska leta lite i min flora. Men jag har aldrig sett det tidigare.
Må så gott!
Kram Ninni

Pumita sa...

Jag tog med mig två lavastenar från Chile. De ser inte alls lika lena och fina ut som dina, mer porösa - den ena röd och den andra svart. De kommer att ligga i någon låda i ett par år tills jag får ett ryck och städar bort dem. =)