onsdag 2 januari 2008

2008!
Fina, jämna siffror på det nya året!
Nyårsdagen var lugn, seg och slapp, som nyårsdagar brukar vara. Jag läste ut min bok, tittade lite på TV, och så såg vi en lagom lättsam film, "The Stepford Wives".
Idag har jag jobbat, men nu är jag ledig fyra dagar till, börjar jobba igen på måndag 7/1. Det känns ganska bekvämt faktiskt, jobba en dag, vara ledig ytterligare fyra dagar. Å, att det ska va så skönt att va ledig! ( det är ju så svårt att få upp (jobb)farten igen....)

Vi har sett några filmer under julen. En ny film, de övriga med några år på nacken, som legat i dvd-skåpet och väntat på att bli sedda.

Först; Heartbreak Kid, ny film från 2007 med Ben Stiller och svenska Malin Åkerman. En film som liknar alla andra filmer jag sett med Ben Stiller, han spelar samma typ av person här också. Stiller spelar en man i 40-årsåldern som är singel och har svårt att träffa den rätta. Så träffar han snygga, blonda Lila, (Malin Åkerman), blir jättekär och gifter sig med henne bums. Men ångrar sig på bröllopsresan, när han lär känna sin nyblivna fru lite bättre…Den är rolig, man skrattar ibland, men inte en av de roligaste filmer jag sett.


Sen Älskar dig för evig, från 2002, med Mad Mikkelsen. Och en film med Mads Mikkelsen är ju alltid sevärd… Den här filmen var mycket bra, skådespelarna är helt fantastiska i sina roller. Känslorna är starka så det nästan gör ont att se den här filmen. Otroligt välspelat! Filmen handlar om Cecilie och Joachim som är på väg att gifta sig. De är unga, förälskade och lyckliga, livet leker. Niels (Mads Mikkelsen) och Marie (Paprika Steen) är lyckligt gifta och föräldrar till tre barn, två små pojkar och en tonårsdotter. Dessa personer förs samman av en olycka, en tragedi. Marie och tonårsdottern kör på Joachim, som blir svårt skadad. Niels är läkare på sjukhuset där Joachim vårdas, förälskar sig i Cecilie… Mycket bra film, värd att se!

Jag har också sett Garden State, från 2004. Filmen handlar om en kille, Andrew; som under hela sin uppväxt gått på medicin. Andrew har lärt sig att stänga av allt, han pratar inte med sin pappa, han bor i ett helvitt rum, orkar inte känna någonting.
En dag ringer hans far, som han inte träffat på många år, och berättar att hans mor gått bort. Andrew åker hem för att vara med på begravningen. Väl hemma tar han kontakt med sina gamla vänner igen, som han inte träffat på 10 år. Han träffar också en tjej (Natalie Portman), som lever i en rörig familj och bär sina tankar och känslor utanpå kroppen. Han blir förälskad och får livslusten tillbaka, slutar ta sina mediciner, börjar leva igen. Det låter som en bra historia, men jag tyckte filmen var seg, man blir aldrig riktigt berörd. Den är lite rolig emellanåt, ska nog vara rörande, men - som sagt, jag tycker inte att den griper riktigt tag.

Och så igår såg jag The Stepford Wives, 2004, med bl.a. Nicole Kidman, Bette Midler och Glenn Close i rollerna som några av stepfordfruarna. Filmen handlar om karriärskvinnan Joanna som tillsammans med sin man Walter flyttar till Connecticut för att börja om på ny kula, efter att Joanna "gått in i väggen". De hamnar i Stepford, staden där kvinnorna lever för att tillfredsställa sina töntar till män. Joanna vantrivs medan Walter är mycket nöjd med den så kallade "Stepfordandan". Joanna och hennes nya väninna Bobbie (Bette Midler) börjar förstå att det är något konstigt med det perfekta lilla samhället Stepford. Filmen driver med vår fixering vid att vara perfekta, och hur fast vi sitter i våra könroller.
Jag tyckte bra om den! Mest tack vare de briljanta skådespelarna Nicole Kidman och Bette Midler. Midler gör en helt underbar scen där hon är sitt "new me" , värd att se bara därför!

Inga kommentarer: