Snö!

Ja, igår när jag körde hem på sena eftermiddagen började det flyga vita snöflingor i luften.

De blev fler och fler, större och större.

Det snöade, mycket!

Så i morse var världen vintervit igen.

Termometern visade på -10 grader.

Snö på det knoppande körsbärsträdet...

Nää, inte roligt.

Jag som precis planterat lite näpna små penséer i krukor ute på verandan.

Men de hade nog klarat sig ganska bra,

de såg fina ut i alla fall.

Kanske tack vare att jag varje kväll täcker över dem med hinkar och byttor,

för att de inte ska bli rådjursmat!

Snön har smält bort under dagen, det ligger bara lite fläckar kvar här och var.

Men i natt ska det bli flera minusgrader igen.

Huuu!

Jag vill ju ha V Å R  nu!!!

Ännu en solig marshelg!

Och då blev det lördagslunch i skogen igen.

Så härligt!

Jaa, jag njuter verkligen av att gå i skogen,

på mjuka tysta stigar,

med den värmande marssolen i ansiktet och ljudet av fågelsång i öronen.

Som balsam och bästa medicinen för min stressade vardagssjäl...

Och i söndags blev det ett trippelkalas!

Jag och min syster och min bror fyller år med några veckors eller dagars mellanrum

 i januari/februari.

Så i år bestämde vi oss för att ha ett gemensamt kalas.

Ingen av oss fyller några jämna år,

men vi tyckte det var på tiden att vi och våra familjer fick möjlighet att träffas allihop.

Så, 

i går tände min bror grillen här vid lilla sjön i stan där mina syskon bor,

och så blev det korvkalas!

Alla var där,

 ( nästan i alla fall, brorsdotter Michaelas sambo jobbade...)

så roligt!

Kusiner och sysslingar,

syskon och sambos,

och mor och far

- tillika mormor o morfar/ farmor o farfar

och gammelmormor/gammelfarfar.

Och solen sken,

korvarna var goda 

och de hembakta kakorna smakade mums!

Ja, det är inte ofta som alla träffas så här,

och speciellt inte de här  två corona-åren.

Det behöver inte vara så mycket mer än korv och bröd,

lite kaffe och en kaka och så lite solsken för att det ska kännas som ett

kalas!

Vilken helg vi haft!

Sol från en blå, blå himmel

och vårdagjämning - då ljuset tar över och dagarna blir längre och längre.

Å, det känns ju så underbart!

Vi var ute i skogen en runda, 

och titta vad jag hittade!

Både små, små vitsippor och blåsippor.

Vilken lycka, att få se vårens första blommor i skogen.

Jag blev tårögd av glädje,

titta så fina!

Efter skogspromenaden blev det fika i solen på altanen,

ljuvligt!

I lördags var vi förbi vårt nya hus,

och då var målar-tjejen där och jobbade.

Så vi fick komma in och titta.

Det kommer att bli så fint,

och precis som vi tänkt oss.

Blev så glad, 

längtar mycket efter att flytta hit till lilla huset vid sjön!

Stökigt och halvfärdigt, men jag är  så nöjd!

Det är bara en och en halv månad kvar nu tills vi flyttar...

Sjön skymtar där borta genom köksfönstret. 😊

 Jag läste den här boken,

Säg inget om Lydia

av Celeste Ng.

Detta är den andra boken jag läser av denna författare, jag har tidigare läst 

Små eldar överallt, en bok som inte riktigt föll mig i smaken.

Den här boken tycker jag lite bättre om.

Men, det är en mycket tung bok att läsa.

Det är en sorglig berättelse om hur den unga Lydia försöker göra allt för att leva upp till sin mammas förväntningar.

Förväntningar på att bli något som hon -mamman- inte lyckades med. 

Men det är ju omöjligt, så Lydia drivs istället till att avsluta sitt unga liv.

Det är dessutom berättelsen om hur Lydias familj, med mamma, pappa och två syskon

 gör allt för att passa in i den lilla staden de bor i. 

Pappan i familjen är asiat och detta gör att hela familjen möts av rasism och misstro.

Som sagt, en mycket sorglig och tragisk roman. Boken är välskriven och gripande,

men den var oerhört tung och jobbig att läsa.

Jag vill ju gärna bli upplyft och glad av att läsa...

Det blev jag dock av den här romanen,

som passade perfekt att läsa efter den sorgliga boken!

Livet kan börja

av Sheila O'Flanagan

Den här boken gillade jag!

En bok som andades positivitet, var engagerande och lite spännande,

med härliga miljöbeskrivningar och karaktärer som man tyckte om.

Jag blev så sugen på att resa till södra Frankrike och Baskien,

och kunde lätt föreställa mig miljöerna då jag genast kom att tänka på Bilbao där jag var för några år sen.

Det var lätt att leva sig in i berättelsen,

och känna solens värme, dofterna och känslan av den sydfranska miljön.

Boken handlar om att tro på sig själv, stå upp för den man är och ha modet att börja om och bryta upp från det som inte är bra för en.

En riktigt bra feelgood-bok, precis vad jag behövde!

Sheila O'Flanagan har skrivit flera böcker, 

och jag kan gott tänka mig att läsa mer av henne.

Idag är det fredag!

Och solen skiner, det är vår i luften om än lite kyligt -

inte över 10 plusgrader, och ganska blåsigt.

Men det är ljust och soligt!

Önskar alla en fin och 🌞-ig helg!!

 Idag är det onsdag, 

min lediga dag.

En dag när jag försöker att ta det lugnt.

Men jag är ju lite dålig på det där, att ta det lugnt.

Har alltid massa saker som jag vill göra, 

så man kan ju säga att jag är lite kass på det där att ta det l u n g t.

Men jag försöker...

För jag behöver verkligen den här andningspausen mitt i veckan.

Mitt jobb är högintensivt -

varenda dag. 

Vi har en stor barngrupp, 22 barn, 

och så gott som v a r j e dag är det personal som fattas och inga vikarier finns att få.

Det är tufft!

Och min energi är så liten nu för tiden.

I helgen har vi haft Vilmer och Lilly här på besök.

Våra fina älsklingar!

Blir så glad av att träffa dem.

Och deras pappa förstås...

N har köpt en skrivplatta,

väldigt rolig att rita och skriva på.

Speciellt för Lilly,

som älskar att rita och måla.

Här har hon målat av dalahästen som står på bordet.

Så fint!

Jag hittade en massa gamla spel när jag rensade vindsförråden,

bland annat Jägersro.

Ett spel som våra barn spelade så mycket när de var små!

Vilmer tyckte det var jättekul,

och spelade med pappa och farfar.

Han vann!

Jag hittade också flera Play-Do burkar som jag köpt till barnbarnen för ett tag sen,

men glömt bort...

Vi var också en sväng ut till Lillasjö för att titta på nya huset,

och gick förstås ner till sjön.

Det var lite is på vattnet.

Lilly hade med sig det här fina brevet till oss när hon kom,

💗

I lördags var vi en stund hos Emil o Alice,

de behövde lite hjälp med elkablar i huset.

Det fixade N såklart!

Lille valpen Alfons finns inte mer...

💔

Han visade sig ha en missbildning i matstrupen,

vilket gjorde att han hade svårt att svälja och få ner maten.

Dessvärre var det inget att göra åt detta,

så de tvingades att ta bort honom.

Så sorgligt...

Men jag tänker att våran lille Louie har fått en glad liten hundvalp 

att leka med där i sin himmel nu...

Lilla goa katten Sune mår i alla fall bra!