Två
väldigt olika filmer: Bröderna Cohens westernfilm
True Grit, och den poetiska filmen
Honung från Turkiet har jag sett.
Att
True grit är en film av bröderna Cohen går inte att ta miste på. Jag gillar verkligen deras filmer, och den här filmen var inget undantag. Liksom i de andra Cohen filmer jag sett är dialogen fantastisk, karaktärerna genomtänkta och skådespelarna perfekta i sina roller. Jeff Bridges är t.ex. verkligen som klippt och skuren för sin roll i filmen! Jag blev också mycket imponerad av den unga tjejen som har en av huvudrollerna, den 14-åriga Hailee Steinfeld. Vilken fantastisk insats!
Det här är en film som jag verkligen kan rekommendera att se!
(Andra sevärda filmer av Cohen är t.ex. Burn After Reading, No Country for Old Men, Fargo)
En HELT annorlunda film än westernfilmen True Grit är den turkiska filmen
Honung som jag och
syster såg i söndags. En långsamt berättad film där varje scen nästan är som en tavla. Filmen är tyst, helt utan musik, men full av ljud från omgivningen. Vindens sus i den mörka skogen, bin som surrar, en spröd pingla. Dessutom finns det knappt någon eller mycket liten dialog i filmen. Filmen handlar om den lille pojken Yusuf som lever med sina föräldrar i en turkisk skogtrakt. Deras levebröd är honung från vilda bin i skogen. Pappan tar hand om bikuporna, mamman om hemmet, och den lille pojken försöker lära sig att läsa högt i skolan. Men det är svårt, för han är stammare och kan bara prata med sin far biodlaren. De viskar till varandra, då går det bra att prata utan att stamma. Allt är mycket vackert och stillsamt berättat. Man förflyttas till en annan plats, en annan tid. Filmen utspelar sig 2009 men det kunde lika gärna vara
1909. Den lille pojken som spelar Yusuf gör en fantastisk insats, jag blev mycket imponerad av hur man kan få en 6-7 åring att spela så bra, och förmedla så mycket känsla.
Den här filmen vann Guldbjörnen vid Berlins filmfestival förra året.