Två filmer :
Först
Milk,
med den Oscarsbelönade Sean Penn i huvudrollen.
Penn är absolut en av mina favoritskådespelare, och i den här filmen är han helt fantastiskt övertygande som den homosexuelle Harvey Milk.
Filmen baseras på en sann berättelse och handlar om 1970-talets San Fransisco, där Harvey Milk blev den första öppet homosexuella folkvalda politikern, och kämpar för de homosexuellas kamp för lika rättigheter. Autentiska arkivbilder är invävt filmen, det gör att det känns som om det är på riktigt, inte en spelfilm.
Även om jag tycker att Sean Penn verkligen gör en mycket bra rollprestation, tillsammans med flera av de andra skådespelarna i filmen, så tyckte jag ändå att filmen var lite seg, och inte riktigt kunde engagera känslomässigt.
Helt enkelt lite för opersonlig för min smak.
Trots det är det en viktig film att se,
men jag undrade också var de homosexuella kvinnorna var, varför är de inte med i en såpass viktig film?!?
Nästa film berörde mej desto mer;
The Reader,
med Kate Winslet i huvudrollen, som även hon fick en Oscar.
Detta är en mycket välgjord och känslosam film om skuld och skam, kärlek och förlåtelse. Den handlar om en ung kille som faller för en äldre kvinna i efterkrigets Tyskland och inleder en sexuell relation med henne. Givetvis blir det problematiskt, men inte i bara för att åldern skiljer dem åt, utan också för att kvinnan bär på en mörk hemlighet ifrån sitt förflutna.
Jag blev helt betagen av denna film, den berörde verkligen, en film som kommer att stanna kvar länge i mig och är en av de bästa jag sett faktiskt.
Jag vill verkligen rekommendera er som läser här att se denna film!