Två mycket olika filmer har jag sett, som båda är verklighetsbaserade.
The Baader Meinhof complex, är en tysk film som handlar om terroristerna Ulrike Meinhof och Andreas Baaders extrema liv på yttersta vänsterkanten i Röda Armé Fraktionen (RAF). Den här gruppen spred skräck i Västtyskland och resten av världen under 60- och 70-talet då de utförde bombdåd, sabotage, lönnmord och kidnappningar, som protest mot bl.a. Vietnamkriget.
.jpg)
Jag minns faktiskt de här efterlysningsaffischerna med foton på gruppens medlemmar. De såg helt galna ut, de där människorna på bilderna, och nu när jag sett filmen förstår jag att de faktiskt
var mer eller mindre galna också. Av filmen att döma fick de många människor med sig, vilket jag har svårt att förstå. De varkade ju vara ett gäng knäppskallar! Speciellt ledaren Andreas Baader, en fullständig galning som tyckte det var
roligt att spränga folk och byggnader i luften, med RAF som täckmantel. Jag förstår överhuvudtaget inte varför terroristerna tycker att det är en bra idé att spränga folk i luften om man vill protestera mot Vietnamkriget t.ex.?! Nåväl, filmen var i alla fall mycket välgjord och verklighetstrogen, om än något för lång. Sevärd.

Den andra filmen är raka motsatsen!
Citronträd och motorolja.
En varm och härlig film, en riktig pärla! Filmen är baserad på den sanna historien om Burt Munro, en småstadsbo på Nya Zeeland, som vägrar ge upp sitt livs stora dröm, nämligen att slå hastighetsrekord med sin gamla Indian-motorcykel som han ägnat åratal åt att trimma. Munro spelas av Anthony Hopkins, och han gör en helt underbar rolltolkning med en stor portion charm och en fantastisk utstrålning.
I filmen får man följa Munro på sitt livs drömresa till Utahs saltöknar i USA, den perfekta platsen för att slå hastighetsrekord. Under färden möter han mängd udda gestalter, utmaningar, vänskap och kärlek. Jag blev helt fascinerad av denna film, och så imponerad av den gamle mannen i filmen som verkligen tror på sin sak, och ALDRIG ger upp, utan mot alla odds faktiskt genomför det han drömt om i så många år. Har ni inte sett filmen så gör det – den är helt enkelt ljuvlig.