Liten Tuva,

världens sötaste lilla kattunge, hälsade vi på i lördags.

Min son J som bor i Trollhättan med sambon, min svärdotter F, har skaffat sej en liten svartvit sötnos, mjuk och gosig, och full av bus och spring. Och efter allt bus och spring blev hon helt utmattad, och sov gott på mjuka fällen.

När J var liten, runt tre år tror jag, önskade han sig en katt.

"Mamma, jag vill ha en katt som kan gå på vårat golv"!

D.v.s. en levande, en som kunde gå, inget gossedjur. Men det fick han aldrig....

Men nu, J, nu har du en som både går och springer på ditt golv!

Det finns önskemål i familjen att skaffa en katt när vi flyttat till det nya huset, men mellansonen fick en ganska kraftig allergireaktion när han var med Tuva, så det känns tveksamt tyvärr....

Veckans Fönster

Veckans fönster är valfritt och då väljer jag ett sommarfönster med massor av stockrosor framför.

Lite sommarkänsla i gråa november.

Fler fönster hos Susanne!

Jag var tvungen att jobba lite extra idag med....Men i morgon slutar jag tidigt och det är fredag igen. Skönt! En riktigt grå och kall novemberdag har det varit idag. Jag tror att alla löv har ramlat av träden nu, bara kala grenar mot den grå himlen...

En sån här dag blir man sugen på en värmande och god soppa, så det lagade jag till middag i kväll. Receptet finns på min receptsida, Ninnis Goda.

Ordlös Onsdag

-GYMNASTIK-

Det här är den form av gymnastik som jag gillar att utöva, att springa.

Men det har blivit mer sällan som jag kommit ut i löpspåret den sista tiden.

Jag har jobbat så himla mycket de senaste veckorna,

och så är det ju mörkt så tidigt,

det regnar alldeles för kallt och mycket.....

Men jag försöker komma ut minst ett par gånger i veckan i alla fall. För annars mår jag inte bra.

Fler gymnastiska bilder ser du hos Akson

Nu står det på plats, vårt nya hus!

Den här bilden tog jag i söndags. Nu ligger det tegelpannor på taket, och inuti håller snickarna på och jobbar för fullt. I början på nästa år ska det vara klart för inflyttning.

Jag läste ut en bok igår, Guldpilen av den amerikanske författaren Harry Bernstein.
Harry Bernstein debuterade som författare när han var 96 (!) år gammal. Detta är en självbiografisk bok, där Harry Bernstein berättar om sin hustru Ruby, och deras långa och lyckliga äktenskap. När de båda vara strax över 90 år gamla så dog Ruby i leukemi. Genom att skriva om sina barndomsminnen från sin uppväxt i England fick Bernstein något att sysselsätta sig med, under tiden efter hustruns död. Han sörjde sin hustru oerhört djupt och tyckte att hans eget liv också var slut. Men skrivandet blev ett sätt för Bernstein att bearbeta sorgen. Harry Bernstein hade under hela sitt liv en dröm om att lyckas som författare, men först nu, vid 96 års ålder lyckades han alltså få sin första bok utgiven.

Harry Bernstein har skrivit tre böcker om sitt nästan 100 år långa liv, varav Guldpilen är den sista. Varvat med berättelsen om ett långt och lyckligt äktenskap, berättar Harry om sina upplevelser av att bli gammal och skröplig i kroppen och beroende av hjälp för att klara det dagliga livet, samtidigt som sinnet fortfarande är ungt.

Det är en mycket varm och berörande berättelse, och jag måste läsa de två föregående böckerna också!

Jag brukar mestadels undvika att visa bilder på mej eller min familj, eller andra jag känner här.

Så därför får grannens katt Lisa agera modell för dagens FOTOTRISS-tema, PORTRÄTT.Visst är hon en söt liten dam?Det är dock inte alltid lätt att fånga henne på bild, hon är nyfiken och vill helst ha nosen på linsen....

Fler porträtt ser du HÄR!

Veckans Fönster

-DJUPT- Ett DJUPT fönster med havets DJUP där utanför.

Det här är fönstret i vårt hotellrum på Hotel Admiral i Köpenhamn där vi var i somras.

Detta hotell är inrymt i ett gammalt packhus från 1787.

2003 genomfördes en helrenovering av byggnaden och hotellet är inrett med rustik charm, grova tegelstensväggar, stora valvgångar och gamla furubjälkar i taken.

Fler djupa fönster finns att titta på hos Susanne.

Apropå denna veckas tisdagstema-bild: I Prag fanns det många pampiga gatlyktor. Stora och rikt utsmyckade, som satt de på vackra husfasaderna. Och titta här på fästet till en lykta...!

Och lite mer om förra veckans Tisdagstema-bild på temat Kuslig.

Bilden är tagen på judiska kyrkogården i Prag. Det var en vacker och fridfull plats, fullsmockad med gravstenar som stod huller om buller, en del såg ut att ramla omkull.

En märklig plats...

1439 ägde den första jordfästningen rum här och 1787 den sista, vilket gör kyrkogården till den äldsta i Europa.

Enligt en judisk sed får en grav aldrig grävas upp, och eftersom det här var den enda judiska kyrkogården i Prag så är gravarna i 12 lager.

De 12000 gravarna som idag täcker kyrkogården utgör bara en mindre del av gravarna. Många stenar har sjunkit ned i jorden och många gravtavlor i trä har försvunnit.

Judarna har som tradition att lägga små stenar på gravarna istället för blommor. Även mynt låg på en del gravar,

och på en gravsten låg det en vacker fjäder också...

Tisdagstema

-BELYSNING-

Belysning är veckans tema. Gatubelysning behöver vi ju ha för att inte gå vilse, och den här vackra gatlyktan fann jag i en gränd i Prag.

Fler upplysta bilder finner du HÄR!

Idag har vi varit med farfar/svärfar och tänt ljus för farmor/svärmor. Hon har ingen egen gravplats, hennes önskan var att hennes aska skulle spridas i en minneslund. Så vi har varit i denna vackra minneslund och tänt ljus och lagt några vackra rosor till hennes minne.

Sonen J och svärdotter F kommer hem och häsar på i morgon, det ska bli så roligt för åh, vad jag längtar efter dem!!!

Då ska vi också besöka min systers grav och tända ljus där.

Det är en fin tradition tycker jag.

Även om man alltid bär dem som fattas oss med sig i hjärtat, så tänker man lite extra på dem en sån här helg, och det är så vackert med alla ljus på kyrkogården på kvällen.