Ninnie

Jag har inte ägnat mycket tid åt sociala kanaler, vare sig på dator eller telefon dessa sommarveckor.

 Skönt och avkopplande - både bildligt och bokstavligt!

 

Men bloggen är ju min bilddagbok, 

så nu kommer lite mer från vår vecka i Sälenfjällen.

Det känns längesen nu, det är ju faktiskt en månad sen. 

En dag tog vi, hela gänget, liften upp från Lindvallen upp på fjället.

Härifrån började vi en lagom lång vandring för barnen.

...till Stensjön.

Vi hade fika med, och efter fikat ville vi förstås doppa fötterna i den grunda sjön.

Så härligt!

Och bygga lite mer på alla stentorn som finns här i den lilla sjön.

Jag antar att sjön fått sitt namn efter alla de stentorn som finns i den.

Eller om det är tvärtom, att sjön hette så från början och att folk som kom hit därför började bygga dessa torn?

Fint var det i alla fall, och barnen tyckte det var spännande. Både att gå hit, se den milsvida utsikten

och framför allt att vada i det kalla vattnet!

Sen delade vi på oss, Tobias och Elin och barnen gick tillbaka och tog liften ner igen,

 men jag och N fortsatte vandringen.

Det var mycket människor och barn där vid sjön,

men ju längre bort vi kom från den så blev det glesare med folk och tystnaden lade sig över fjället.

Så härligt!

En annan dag var vi på en ännu längre vandring.

Då traskade vi upp till Hundfjället.

Ja, här finns inga liftar igång på sommaren, så vill man upp till toppen får man gå.

Det är tungt att gå brant uppför i nästan en kilometer, och alldeles extra tungt var den den här gången,

eftersom det var så varmt. 26 -27 grader, pust!

Men vi tog det lugnt, och blev rikt belönade när vi väl var uppe!

Här var vi alldeles ensamma. Inte en enda människa.

Bara vidder och berg så långt man såg.

Tystnad, 

förutom en svag vind och fåglarna som vi både hörde och såg.

Ängspiplärkor, småspov och ljungpipare såg vi.

Och även dalripa.

Vi gick upp till toppröset.

Haha, jag trodde att jag skulle nå att lägga ytterligare en sten på toppen...

men tji fick jag!

Här stannade vi och lagade mat, vilade en stund och sen vände vi tillbaka samma väg.

Å, vad jag njuter av det här!

Vi hade planerat att gå en annan väg tillbaka, via västsidan av fjället.

Men det var som sagt väldigt varmt, och blåste knappt en vindpust

så vi kände att vi inte orkade gå de dryga 15 km som det skulle innebära.

Men så glada och nöjda över en magiskt vacker vandring!