En helg med Tage.

Den här fina vovven, som nästan känns som ett barnbarn!

Vi fick ha honom hos oss en helg, då hans husse och matte var iväg på annat.

Jag tycker så mycket om den här hunden - han är så fin och snäll.

Och det känns verkligen som en stor seger för mig!

Jag som sen barnsben varit så rädd, 

en hundfobi som gjort att jag fått hjärtklappning och andnöd om jag varit i närheten av hundar.

Oavsett storlek eller eventuell snällhet.

Men den här hunden - honom är jag inte rädd för!

Och faktiskt har hans närvaro i vår familj fått min fobi att minska, även för andra hundar.

Jag känner fortfarande rädsla för andra hundar - men inte så paniskt som förut.

Att jag skulle kunna passa en hund, ha honom i soffan bredvid mig,

och till och med sovandes i vår säng - det har tills nu varit helt otänkbart.

Det kändes faktiskt svårt när Emil och Alice skaffade hund, 

först valpen Alfons (som de var tvungna att ta bort pga  en medfödd missbildning) 

och sedan Tage,

för det är både jobbigt och skämmigt att vara sådär rädd, jag avskyr att vara till besvär...

Men, 

jag fick ta det i min egen takt att närma mig honom.

Jag kände att den här hunden är en vänlig själ.

Han liksom förstod att jag ville hålla mig på avstånd.

Med tiden kunde jag närma mig honom mer och mer, 

och han bara satt där och väntade, lugnt och stilla.

Och nu är han som ett "barnbarn", som jag med glädje passar en helg!

Vi gick på en långpromenad i skogen,

drygt 1 mil blev det.

Med lunch-och vätskepaus,

ja, det var en ganska varm dag!

När han sov över här ville vi i n t e ha honom i sängen, 

(det får han egentligen inte hemma heller).

Han fick sin plats på sin filt på golvet nedanför sängen.

Men...när han trodde att vi somnat dunsade han upp i sängen minsann,

och somnade där men en förnöjd suck.

På morgonen när han förstod att vi var vakna var han inte kvar i sängen.

Men,

så snart han fattat att vi var vakna så kom han rusande och formligen flög upp i sängen, själaglad!

- och la sig mellan oss.

"Hej! Här är jag! Visst har ni saknat mig!"

Vi badade också, det var ju sommarvarmt i luften.

Och i vattnet!

En härlig helg med världens finaste hund!

 

Sommarens läsning,

 juli och augusti:

Elizabeth är försvunnen

av Emma Healy.

Den här boken köpte jag på Erikshjälpen, tyckte den verkade intressant.

Bokens huvudperson är en äldre kvinna, Maud, som tror att hennes väninna är försvunnen.

Men ingen tror på henne, eftersom hon är dement.

Samtidigt handlar det också om en ung kvinnas försvinnande sjuttio år tidigare,

Mauds syster.

Den parallella berättelsen om hur Mauds syster försvann ger lite spänning till berättelsen,

annars tycker jag att det var en tragisk och ledsam bok att läsa.

Hur det kan vara att vara drabbad av demens, 

och inte kunna lita på sig själv och sina tankar är dock väldigt trovärdigt skildrad.

Sömmerskan och friheten

av Karin Härjegård

Uppföljaren till Kallbaderskan bland fjällen,

som jag läste i våras och tyckte väldigt bra om,

så mina förväntningar var höga på denna bok.

Och de infriades, för även denna bok var en riktig pärla, en bok att bli glad av!

En varm och fin berättelse, med karaktärer man direkt tycker om och 

så verkliga och lockande miljöbeskrivningar.

Ja, jag måste ju ta mig till Härjedalen någon gång!

Skuggläge

av Kristina Ohlsson.

Tredje boken om antikhandlaren August Strindberg och polisen Maria Martinsson.

Jag har läst de föregående, 

och tyckte lika bra om denna som de tidigare.

Välskriven, med härliga karaktärer och förlagd till en underbar miljö,

Hovenäset i Bohuslän.

Lagom spännande, klurig gåta, vackra miljöer,

korta kapitel som alla slutar med en "cliffhanger" så man har svårt att lägga ifrån sig boken.

Till sist den här vackra boken:

Räddaren av förlorade ting

av Ruth Hogan.

En bok med en sådan vacker utsida kan ju inte annat än vara bra!?

Ja, det var den också.

En bok som jag gillade mycket!

En bok med udda men mycket charmiga karaktärer,

som precis som titeln anger handlar om att förlora saker.

Inte bara ting, utan också människor, relationer, husdjur, drömmar.

En varm och härlig berättelse om vänskap, kärlek, 

sorg och lycka.

Jag gillade att den innehöll både allvar och humor,

och även ett inslag av magi och oförklarliga förmågor. 

En varm bok som jag njöt av att läsa!

(Tack för lånet, M!)

 Algot!

Vi har fått vårt sjätte barnbarn,

Jonathan och Anna har fått sitt första gemensamma barn,

och Vilmer och Lilly har fått en lillebror!

❤️ Han är verkligen ett litet mirakel! ❤️

Ja, Anna och Jonathan har väntat så på den här lille pojken,

och det har varit en både oviss och kämpig resa för dem att kunna bli föräldrar.

Den sista tiden av graviditeten har Anna haft det väldigt jobbigt,

och drabbades av den allvarligaste formen av havandeskapsförgiftning.

Men,

 nu är de hemma,

och Anna börjar så sakteliga må bättre igen.

Och Algot,

han mår bara bra och är såååå fin!

Livets lycka,

och ett stort mirakel!

Vi var och hälsade på dem en liten stund i lördags.

Anna är fortfarande väldigt trött och medtagen,

men en liten stund orkade hon.

Lilly har väntat sååå på att bli storasyster,

hennes ögon lyste av stolthet över sin fina lillebror!

Och äntligen fick vi gratulera henne till sina 9 år.

Hon fyllde ju år i augusti,

men kalaset fick ställas in eftersom Anna inte mådde bra.

Hon blev jätteglad över tröj-jackan (nästan likadan som storebror Vilmer har!)

och den rosa handväskan. 

När man sitter såhär med en liten bebis i famnen,

så känns det på något sätt inte alls längesen som jag hade mina så här i famnen...

Tiden alltså...den går ju så fort!

Och tänkt att nu har våra tre barn givit oss sex barnbarn!

Fem på jorden, och en liten ängel i himlen.

Så tacksam!

❤️

Ja, igår träffade vi familjens nyaste,

och idag åkte vi till äldreboendet och hälsade vi på en av de allra äldsta.

Min pappa.

Han blev glad att höra att hans äldsta barnbarn Jonathan fått en liten gosse.

Vi tittade på gamla bilder från när han själv var ung,

och när jag - hans äldsta dotter - var liten.

Bilder från 40-, 50- och 60-talet...

Häng med på ett par vandringar i Sälenfjällen!

Vi hade förberett oss på att få en regnig vecka,

precis som förra sommaren.

Men vi hade sol och värme så gott som varje dag!

Ja, det var några veckor sen vi var där, 

men här kommer bilder från en vandring till Storfjällsgraven,

Sälens äldsta fjällcafé!

Nästan hela leden till Storfjällsgraven är spångad.

Det var en varm och solig dag.

Blå himmel med vita molntussar som speglade sig i de små tjärnarna längs vägen.

Där borta i ravinen ligger det,

Storfjällsgravens Fjällcafé.

Det har funnits här sen 1940-talet.

Mitt ute i ingenting, i en svacka mellan Storfjället och Mellanfjället.

Men innan man kommer fram måste man ju stanna på

Pusshållplatsen!

Här smakade det jättegott med lunch.

Serveringen hade varit öppen några veckor under sommaren,

men var stängd nu.

Men vi hade ju mat med, och var ganska glada att det var stängt och tomt här..!

Sen vilade vi en stund,

låg med solen i ögonen och bara njöt av stillheten här mitt i den karga fjällmiljön.

Sen vände vi tillbaka igen.

Där borta ser vi det ståtliga Högfjällshotellet.

En underbar vandring!

En annan dag tog vi oss uppför Hundfjället.

Brant och lång stigning uppför, uppför, uppför...

...men sen är man uppe på toppen av fjället och här är det sååå fint!

Äta ute.

Maten smakar alltid godare då!

Vila, lyssna på tystnaden, vindens sus och sprött fågelkvitter.

Det är något så speciellt med att vara här.

Vidderna, tystnaden, lugnet.

Naturen så nära.

En frihetskänsla.

Något av livets bästa!