lördag 16 december 2023

Gråväder.
Ja, igår vände det från minus till plus,
dimman låg tät och hela världen blev grå.


Jag gick bort till min badklippa på förmiddagen.
För att komma dit går jag en bit på landsvägen längs sjön,


...sen genom en bokskogsdunge innan jag kommer ner till sjön.


Grått, grått, grått.
Men lingonriset lyser grönt!




Isen ligger över hela sjön.


Det var alldeles tyst och vindstilla,
det enda som hördes var ett stilla droppande från träden.

Så vackert,
så mjukt,
 så stillsamt.

Tidigare i veckan var det ett annat väder.
Isande kallt!


Snön yrde över isen här nere vid bryggan.
Det ser ut som om sjön frusit på ett ögonblick,
mitt i en vågrörelse!


Fåglarna har varit flitiga gäster vid vårt fågelbord,
det går åt massor av fågelfrö!


En del äter uppochner..!





Igår hämtade jag den här pojken på förskolan,
min finaste lille Sam!


Han hjälpte till att mata de hungriga fåglarna.


Sen var det dags att mata en hungrig barnmage!
Mellanmål -  med plättar, smörgåsar...
och pepparkakor.
Massor av pepparkakor..!



När farfar kom hem hjälptes vi åt att bära in julgranen som stått i garaget och tinat.
Så nu är det jul i vårt hus!

Vår lilla kisse blev väldigt nöjd över att ha fått ett träd inomhus,
hon lade sig under granen och myste.


Sen gjorde Sam detsamma;
"Titta, jag är också en katt som ligger under granen,
mjau!"


Sam lyste upp min dag,
den här goa, impulsiva, förståndiga lille pojken.
Så mycket kärlek...
Älskar dej!
💖

Idag ligger dimman tät utanför fönstret.
Det har regnat i natt, nästan ingen snö kvar nu.
Fröken katt var genomblöt när jag släppte in henne i morse efter hennes morgonpromenad.

Önskar en fin tredje advent!
🌟

måndag 11 december 2023

I helgen var vi iväg på en hotellövernattning,
 med julmarknadsbesök.

Vi hade en jättefin helg, 
trots töväder med grå himmel och lite duggregn.


På lördag morgon åkte vi till Linköping,
 för att gå på den stora, fina julmarknaden i Gamla Linköping.

Vi stannade för att äta lunch här,
med utsikt över Brahehus och Visingsö.


Ön gick dock knappt att urskilja i gråvädret,
men maten var god!
Vägkrogsmat brukar ju inte vara det godaste man kan äta,
men den här restaurangen längs motorvägen är faktiskt väldigt bra!


Vi kom fram till Linköping vid ett-tiden.
Men...hjälp så mycket folk!
Vi beslutade att vänta med att besöka julmarknaden till nästa dag.
Det var helt fullt på parkeringarna runt om, 
omöjligt att ta sig fram!

Så, istället tog vi en tur på stan,
passade på att handla lite julklappar och fikade sååå gott på ett café,
Babettes Kafferi & Bageri. 
Den godaste saffransbulle jag ätit tror jag!

På kvällen åt vi portugisiskt!
Ja, det kanske var den huvudsakliga anledningen
 till att vi åkte ända till Linköping för att gå på julmarknad,
att äta på den portugisiska restaurangen Alfama!


Det är nästan som att komma till Portugal,
ett av mina favoritresmål,
att njuta av den goda portugisiska maten här.
Så gott!
Och trots att det var mycket folk var det lugnt här,
med lagom ljudnivå. Skönt!


På söndagen var vi på plats i Gamla Linköping vid tiotiden på förmiddagen.




Och gick runt här, bland alla vackra gamla hus.


Julstämning!
Massvis av marknadsstånd,
 tomtar, pynt, hantverk, blommor, doft av brända mandlar,
varm glögg och pepparkakor.


Vackert pyntat i de gamla husen.




Mysigt!

Efter ett par timmar var vi nöjda,
och körde hemåt igen.
Jag är så glad över att jag faktiskt klarade av att gå på julmarknad!
Med så mycket folk, så mycket intryck, ljud och dofter.
Allt det som jag har haft så otroligt svårt att klara av sen jag blev utmattad.

Och att gå på stan en stund,
fika på ett café fullt av folk,
och att dessutom sedan vara ute på restaurang samma dag.


Så glad!

fredag 8 december 2023

Decemberdagarna rinner iväg.
 Det är ju redan 8 december och andra advent på söndag.


Dags att skriva om de  böcker jag läste i november:

När vargarna kom
av
Charlotte McConaghy

En bok som kröp in under huden på mig,
ja, jag blev helt överväldigad av den här ömsinta berättelsen!
Den är drömlik och vacker, samtidigt som den är grym och otäck.

Boken handlar om Inti, 
som reser till Skottland tillsammans med ett team biologer som hon leder.
 Uppdraget är att försöka återinföra vargar till de skotska högländerna.
De möts av ett starkt motstånd från de boende där,
som inte alls vill ha vargar på sina marker.
Så försvinner en av lokalborna, vargarna blir misstänkta och 
Inti hamnar en både svår farlig situation ur flera aspekter...

Man får lära sig mycket om vargar,
 det tycker jag var mycket intressant! 
Ett fascinerande djur, som här beskrivs så fint.

Jag tyckte verkligen om författarens sätt att skriva.
Så inlevelsefullt, magiskt, drömskt och så fyllt av känsla.
Att boken utspelar sig så mycket i naturen, 
och har  en sån stark känsla för allt levande, det tilltalade mig verkligen.
Detta är en bok som jag kommer att bära med mig länge!

Vackra ord ur boken:
" 'Skogen har ett bultande hjärta som vi inte kan se', sa pappa en gång.
Han låg platt på marken och vi härmade honom, 
tryckte händerna mot den varma marken och lyssnade.
'Det finns här, under oss. Det är så träden kommunicerar och tar hand om varandra. 
Deras rötter trasslar ihop sig, dussintals träd med dussintals till i ett nätverk som aldrig tar slut, 
och de viskar till varandra genom rötterna. 
De varnar för fara och de delar med sig av näring. 
De är som vi, en familj. Starkare tillsammans. 
Ingenting klarar sig ensamt.' 
Sedan log han och frågade: 'Hör ni hjärtat slå?' 
Och det gjorde vi, på något sätt gjorde vi det."

Efter den här känsloladdade och uppslukande boken ville jag läsa något lättsammare,
och valet föll på den här pärlan:

Damkören i Chilbury
av 
Jennifer Ryan.

En härlig och bok som var en fröjd att läsa!
Den utspelar sig i mitten på 1940-talet, 
och handlar om kvinnorna som är kvar hemma när de flesta män tvingas ut i kriget.

Jag har läst många böcker som utspelar sig under denna tid,
men denna tycker jag verkligen gav mig en känsla för hur det faktiskt 
kunde ha varit att leva med kriget så tätt inpå.
Kanske beroende på hur boken är upplagd. 
Den berättas nämligen i brev- eller dagboksform,
skrivna av ett antal kvinnor i olika åldrar.
Det gör att man kommer tätt inpå dem som berättar.

Det är en bok som är både dramatisk och allvarlig, 
samtidigt som den har ett drag av humor och glädje.
En stark berättelse om kvinnors mod, kraft och självständighet,
om hur viktigt det är att bry sig om varandra.

En underbar bok!

Citat ur boken när en kvinna berättar att hon en gång var nära döden i en sjukdom:

"...vetskapen om att man ska dö faktiskt gör livet bättre,
 för det är bara då man bestämmer sig för att leva sitt liv som man själv vill 
och inte som alla andra tycker att man borde. 
Och glädjas åt varenda ögonblick"


Efter dessa två tyckte jag det var dags för en julbok!
Förra året köpte jag den här:

Jul på det lilla hotellet vid havet
av
Jenny Colgan

Jag har läst de andra i serien om Flora på den lilla ön Mure norr om Skottland.
Jag gillar dem!

Det är något speciellt med denna feelgood- författarinna,
man liksom fastnar direkt och vill inte sluta läsa...
Hennes böcker har blandning av både det lättsamma och det som kan vara jobbigt och svårt.
Miljö- och karaktärsbeskrivningarna  är fina och verklighetstrogna,
och till detta läggs romantik, värme, känslor, god mat 
(blev sååå sugen på croissanter...!) 
sorg, glädje och lagom roliga dråpligheter.

I föregående böckerna om ön Mure har ju Flora varit i fokus,
men här har hon en lite mer undanskymd roll. 
De delvis nya karaktärer som var i fokus här läste jag om med glädje, 
men jag saknade faktiskt Flora lite...

Jo, men jag kan nog tänka mig att återvända till den lilla skotska ön igen!


Trevlig helg!

...önskar jag från "den lilla byn vid sjön"!

måndag 4 december 2023

 Första advent.


Och vintern fortsätter!


Vi åkte till Emil och Alice,
för att gå den traditionella "Första Adventsvandringen" tillsammans.


Vintervitt och vackert.
Juligt och mysigt.



Ljusslingor blev uppsatta i utegranen.


Så gick vi ut på snöiga vägar.
Bitande kallt, men så vackert!


Och en glad hund som älskar att springa fritt i snön på skogsvägarna.

Alla ska vara med på bild...





...men Tage är otålig och vill inte sitta still!



Det börjar mörkna när vi kommer tillbaka till Enebacken igen.




Skönt att komma in i stugvärmen,
dricka varm glögg,
kaffe och äta hembakta saffransbullar och pepparkakor.


 Tage vill så gärna sitta i knä,
hos sin älskade husse.
Han tror ju att han är ganska liten...


En mysig första advent!

I lördags hade vi en lugn dag hemma.
Jag bakade pepparkakor,
N var ute i sitt lilla finsnickeri i garaget.

Vi gick en promenad i skogen också.


Snöiga granar,  som i en vintersaga!

Och titta här vad vi såg.


Spår av lo!
Ja, jag tror att jag hörde lo som "skällde" i fredags.
Ljudet kom från skogen på andra sidan hagen 
(där vi såg spåren)
Jag trodde det var en hund - men den lät väldigt hes och konstig.
När jag sökte på lodjurets läte stämde det väl in på ljudet jag hörde.

Jag är ju mycket ut i skogen och går,
och jag undrar ibland vilka djur som ser mig - fast jag inte ser dem.
Men på något sätt känns deras närvaro - 
att man inte är ensam. 
Det känns tryggt.