Nej, den här virus-pandemi tiden är inte rolig.

Ingenting är som det brukar...

utom våren!

För den är precis lika vacker

underbar

och efterlängtad

som alltid!

Man ska ju undvika att umgås inomhus - 

men det fantastiska vårvädret och solen 

gör att man ju faktiskt med lätthet kan umgås ute i naturen!

Och det var precis vad vi gjorde i helgen.

Till exempel i söndags,

då vi var ute på vandring i en vårvacker skog,

full med fågelkvitter

och hav av vitsippor och svalört.

Och vi höll avstånd till varandra när vi fikade!

...eller om det var för att vi hittade bra sittplatser just där...

Ljuvligt!

Nej, det blev ingen träning på gymmet idag heller

 - trots att det lilla gym jag går på fortfarande håller öppet. Inte värt risken...

...så istället blev det lite trädgårdsarbete! 

Slutade ju tidigt idag, och fick sällskap där ute av både katten och mannen.

 (som är korttidspermitterad, och bara arbetar 40% på obestämd framtid...)

Det blåste svinkallt, men solen strålade 

och titta vilka små skönheter jag hittade!

Pyttesmå, 

men å så fina!

Och så de här...

mina söta små doftvioler.

De doftar fullkomligt ljuvligt!!!

Tog med mig några små in,

och lite kvistar från smultronschersminen.

Lite påskpynt blev det också,

och så nya fräscha fredagstulpaner.

Det är oroliga och påfrestande tider för alla just nu,

men man måste se framåt och njuta av det vi också har omkring oss nu;

sol och vår och ljus! 

Manglade dukar och vikta servetter

är en bok skriven av Ewa Klingberg

som jag för ett tag sen köpte på Erikshjälpens second hand.

En bok som växlar mellan nutid och dåtid. 

I nutid får man följa Felicia som separerar från sin sambo 

och då också får en hel hyresfastighet att ta hand om.

Parallellt får man också följa Nanny
som i slutet på 1800-talet arbetar som piga i ett välbeställt hem.
Dessa historier flätas förstås så småningom samman.

Det blir en lättsam och småtrevlig bok, 

där det mest intressanta för mej var att följa Nannys historia, den unga pigan.

Jag blir dock inte lockad att läsa nästa bok av samma författare,
som man får tips om i slutet av boken,
för mej räckte det med denna.

Tillbaka till Madeira igen,

 här kommer bilder från vår
andra levadavandring!

Denna gången vandrar vi längs Levada do Caldeirão Verde, 

som startar vid ett pensionat i naturparken Quiemadas,

en bit norrut på ön, mitt i en grönskande skog.

Och vilken skog...en riktig sagoskog!

Ett smaragdgrönt paradis, 

med enorma ormbunksblad, fuktigt och frodigt

och en ständig närvaro av vattnet.

Porlande i levadorna eller droppande från bergen och växtligheten runt omkring.

Utsikten var hisnande vacker - 

man ville hela tiden stanna och bara njuta och hänföras av utsikten av detta gröna paradis.

Men det var lite svårt -dels för att vi ju gick i grupp, och dels för att man var tvungen att ha fokus på vart man satte fötterna.

Stigarna längs levadorna var stundtals riktigt smala och slippriga av fuktigheten,

hade inte varit roligt att tappa balansen här..!

Vi passerade också flera tunnlar,

dessa var riktigt trånga och låga och helt becksvarta...

(vi hade ficklampor med)

Tur att man inte hade anlag för klaustrofobi.

Och att man är kort i växten,

men trots det fick även jag (155 cm lång) huka mig på vissa ställen!

...på väg in i en av tunnlarna...

Denna vandring slutade vid ett vattenfall, 

och sen vände vi tillbaka samma väg,

 ...till det fina lilla pensionatet i Quiemadas.

Där växte enormt stora och vackra rhododendronträd!

Marken nedanför var rosa av nedfallna blomblad...

...och påskliljor och fuchsia.

Och så satt den här fina fina katten på trappan till det lilla 

caféet där vi drack gott kaffe innan vi åkte tillbaka till hotellet igen.

Ännu en fantastiskt vandring på ca 13 km i sagolikt vacker natur!

Dagens Dörr

Fredag!

Och solen skiner,

det är vår och man kan äta ute!

Jaha, en helg när coronavirus-monstret hänger som en mörk
skugga över oss, 

vad gör man då? 

Jo eftersom vi trots allt elände fått flera dagar med strålande sol, 

knallblå himmel och vårkänsla i luften så ger man sig förstås ut på vandring i vår fantastiskt vackra natur!

Garanterat coronafritt, 

och helt enkelt 

underbart!

Och så fick vi njuta av att umgås med dessa tre!

Spela med  puttekulor,

spännande!

...ordna bokstäverna i ordning - sånt som man ju kan när man går i ettan!

Och så spelade vi ett gammalt välanvänt SvartePetter - kortspel, 

som jag hittade bland alla sparade leksaker på kattvinden.

Gissa vem som vann?!?

Ååå, så härligt att få träffas,

vi har inte setts på en hel månad,

eftersom vi varit på semester och de haft vattkoppor.

Mina älsklingar!

Lite solsken och glädje från vår helg,

som betyder mer än vanligt i dessa ovissa och påfrestande tider.