Årets sista dag...
2017 är slut, och det känns skönt.
För det har inte varit ett av de bästa åren, för mej och min familj.
Så mycket tråkigt, hemskt och ledsamt som har hänt.
Jag ser ju ord, bokstäver och siffror i färg, (synestesi kallas det)
och för mej har 2017 verkligen varit ett svart år, liksom färgen på det året är i mina synestetiska ögon.
Död, skilsmässor, olyckor och sjukdomar, stora förändringar i livet.
Ett efterlängtat barnbarn, vår lille Louie,
som lämnade oss för att bli en ängel.
Innan vi ens fick se in i hans ögon, eller krama honom farväl.
Att stå där hjälplös och se på hur hans föräldrar -vår älskade son o svärdotter - drabbades av detta ofattbara har varit något av det mest tyngsta och fortfarande outhärdligt svåra som man som förälder kan uppleva. Dessutom bära sorgen av vårt lilla barnbarn, den lille pojken som var så lik sin pappa.
Olyckor,
min son som är lokförare var med om en svår tågolycka sin första dag på jobbet efter sjukskrivningen efter förlusten av sitt barn.
En bil kör upp på spåret, och det finns ingenting att göra, den unge föraren avlider.
Mitt hjärta stannade igen.
Våran J, som plötsligt blev lämnad av sin kärlek. Det nybyggda huset blev sålt, och mina två barnbarn, Vilmer och Lilly, fick två nya hem. Ett delat boende och en mamma och pappa "som inte är kära i varann längre" (Vilmers ord)
Ännu en sorg.
Men barnen har anpassat sig fint, de är fortfarande så små att de inte riktigt förstår.
Och J har "grävt upp sig", som han själv säger, och ser framåt istället för bakåt.
Det är bra.
Sjukdomar,
min syster som drabbades av sjukdom, men repade sig som tur var,
min far som inte mår riktigt bra, han som alltid varit pigg och glad är inte sig lik längre.
Förändringar,
jag fick nya arbetskollegor på mitt gamla jobb som inte betedde sig som man förväntar sig av vuxna människor. Osämja, förtal, skvaller, samarbetssvårigheter och en chef som var för undflyende och vek. Så jag sökte nytt jobb, och det var positivt! Trivs bra och är så glad att jag bytte arbetsplats!
Men, det har också varit oerhört tufft. Allt nytt, alla nya människor att lära känna, (mitt arbete handlar ju i allra högsta grad om relationer).
Dessutom ett stort ansvar på mej som ensam utbildad pedagog med två unga kollegor. Duktiga och ambitiösa, men som sagt oerfarna och i behov av handledning.
Allt detta tillsammans har gjort att jag de sista veckorna känt mig helt uttömd, dränerat, tom och trött.
Mina känslor ligger liksom utanpå, jag orkar inte ta hårda ord, jag känner mig på något sätt hudlös. Som om allt runt omkring skaver och har taggar.
En tyngd ligger över mitt bröst,
en oro i mitt huvud,
och jag känner inte igen mig själv ibland.
Jag vill vara lätt, glad och mjuk igen.
Men kanske att nästa år blir bättre.
Fast jag inte vill bli besviken så jag väljer att inte ha några förväntningar,
tar bara dagarna som de kommer.
Men...
det har också varit ljusa dagar under 2017.
Vi hade en underbar resa i Portugal i somras,
och en fantastiskt fin resa med syster till Österrike i september.
Några kortresor på det,
till Norge,
Malmö,
en julresa till Linköping och Norrköping.
Min yngste son mötte kärleken igen, efter några år som singel.
Fina, rara A kom in i vår familj.
Min brorsdotter blev mamma till en liten tös nu i december, och min bror blev morfar!
Och sist men inte minst,
lille Louies föräldrar, min son o svärdotter, som har kämpat så oerhört,
har fått lite ljus i sin ögon igen.
De verkar ha vuxit i sin kärlek till varandra,
det är så fint att se och det gör mig glad.
GOTT NYTT ÅR
2018
(...som är blått till färgen..!)
