Hörde den här låten, 

och fick se den här videon.
Vacker!
Livet går så fort.

Tiden går fort, helgen är redan över. 

Söndagskväll, och regnet öser ner. 

Passar väl bra med lite bilder från semestern...

Prag-Gardaresan, del 4

Vi körde från Prag, söderut förbi München och via Brennerpasset ner till 

Riva, 

som ligger vid Gardasjöns norra ände.

Här bodde vi 

på ett bra hotell med stor balkong och härlig pool, 

och med utsikt över bergen under våra vistelse vid Lago di Garda.

Bergen stupar verkligen rakt ner här vid norra änden av sjön. Det känns nästan som om bergen lutar sig över en. 

Och de var faktiskt lite blå i tonen, de blånande bergen...

Riva är en mysig stad, 

inte så stor, men alldeles lagom.

Trånga gränder,
pastellfärgade hus,

massa restauranger,
 både i gränderna och vid strandpromenaden

god mat...
Pasta Vongole,
mmmmm

...ett fantastiskt läge 

här vid sjöns ände.

Det blåser nästan alltid här, 

och sjön är för det mesta full av vindsurfare och kitesurfare.

Sjön är inte jättestor, det är ca 16 mil runt. 

Men att åka runt den på en dag är omöjligt...

Det finns så mycket fint att se på vägen, 

som dessutom inte är den snabbaste att köra, slingrande runt sjön. 

Längs västra sidan går vägen genom otaliga tunnlar genom bergen...

Vi stannade bl.a. i  den mysiga lilla medelstidsbyn
Limone sul Garda,
som ligger på västra sidan av sjön.

Limone är känd för sina citronodlingar och kuperade terräng.

Staden klättrar längs bergssluttningen,
smala gränder och vackra gamla hus.

Vi körde en bit till längs västra sidan av sjön.

 Sen tog vi färjan över till östra sidan, och körde tillbaka upp till Riva.

En dag körde vi upp i bergen ovanför Riva.
Så makalöst vackert!

Vi kom till en liten alpsjö,
Lago di Tenno.
Vattnet i sjön var så otroligt turkosblått,
och så de blå bergen och de gröna träden runt.
Som en saga...

Vi badade här i den svala alpsjön,
 så fantastiskt härligt att simma här i det turkosblå, svala vattnet.
I luften var det ca 30 grader.
Lite otäckt var det dock, för runt omkring en simmade en massa stora fiskar...

Man kunde simma ut till den lilla ön som syns där i högra hörnet av bilden.
(Alla bilder är klickbara!)

Veckans Fönster

Ett fönster från Limone sul Garda.

Som påminner om att det nyss faktiskt var sommar.

Här hos mej är det mest regn
och regn
och regn just nu...

Första augusti

....och första jobbdagen efter fem och en halv veckas semester.

Jo...

det kändes ju sådär faktiskt...

Det är ju så mycket skönare att vara ledig...

...få rå över tiden själv...

 ..njuta av den vackra sommaren...

...göra det man har lust med...

                                           

Umgås med dem man tycker om mest av allt

...slippa passa tider

 och slippa måsten...

Eller hur?!

Den här boken..!

Snöbarnet, 

av Eowyn Ivey

Jag bara njöt av att läsa den, kunde knappt lägga den ifrån mig. 

Vacker och poetisk.

Å, jag gillar verkligen den här typen av böcker, 

där verklighet blandas med inslag av något magiskt och sagolikt. 

Snöbarnet är som en saga, lågmält sorgsen i tonen, men fylld med hopp och ljus ändå. 

Människorna i boken är så väl beskrivna,

 skildrade med ett djup som gör att jag tycker att jag är där, mitt ibland dem. 

Även miljöskildringen är fantastisk.

Jag sitter på en solvarm strand och läser om iskyla och snö 

och kan känna hur kylan biter i den kalla Alaskavintern.

Bokens baksidestext:

Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par, har slagit sig ned i Alaska. Där tänker de börja ett nytt och annorlunda liv. Men livet i ödemarken är hårt, och samtidigt tyngs de av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta ... men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina. Hon lyckas oförklarligt överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta, sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter. I tysthet föreställer sig Mabel att Faina fötts ur snö och is och kommit till dem som svar på deras önskan och längtan. Inte ens när hon tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan hon släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Men ingenting är riktigt vad det verkar vara. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid ... 
Magisk ... lika verklig och samtidigt gåtfull som vinterns första snöflinga.

Den här berättelsen berör, oavsett hur man tolkar det som sker.

En fantastisk bok.

Prag-Gardaresan, del 3

Vi promenerade längs Parizska, 

en gata som kantades av skuggande träd och massa märkesbutiker.

Och hamnade mitt i en filminspelning!

Snart kom vi till de judiska kvarteren,

Josefov.

Vi besökte  förstås den gamla judiska begravningsplatsen.

Den är fylld med tusentals gravstenar, som står huller om buller.

På denna begränsade yta begravdes Prags judar i mer än 600 år.

Märkligt att se alla dessa gravar, staplade på varandra i upp till tolv lager.

Gravstenarna ser ut att kunna rasa omkull om man kommer för nära.

Pinkassynagogan, som är från 1400-talet, ligger strax bredvid kyrkogården. 

Den är idag ett viktigt minnesmärke över de tjeckiska judar som dog i förintelsen.

 Deras namn och födelse-och bortförandedatum 

finns inskriva på alla väggar i Synagogan.  

Totalt 77 297 stycken. 

Det var en mycket stark och skakande upplevelse att se alla dessa namn.

Likaså att se bevarade teckningar som barn hade målat i koncentrationslägren.

 Jag har varit här en gång tidigare, HÄR har jag skrivit om det.

Efter besöket i de judiska kvarteren promenerade vi tillbaka till gamla staden.

Vi åt en god lunch på en restaurang som ligger bredvid Prags smalaste hus, 

det gröna, 

som också är ett hotell, bara lite drygt tre meter brett!

Sen gick vi  vidare, på vindlande gator och genom smala gränder, tills vi kom till den nyare delen av stan, Nové Mestro.

Här finns en bred trädkantad boulevard, Václavplatsen,

med en massa butiker, hotell, pubar och restauranger.

I änden av boulevarden ligger Nationalmuseet, som höll på att renoveras och var täckt av byggnadsställningar.

Vi försökte pröva på lite av den tjeckiska maten när vi var här, bl.a panerat kött, knödel, anka med rödkål (gott!), dumplings (mindre gott...)

Men sista kvällen åt vi på en italiensk restaurang, 

La Finestra.

S å  h i m l a  g o t t!!!

Kan vara bland det godaste jag ätit...

Den här restaurangen som låg lite avsides, var lite "finare", och därmed mycket dyrare än vad det vanligtvis var att äta ute i Prag. Men med svenska mått mätt var det inte alls särskilt dyrt, med tanke på vad vi fick för pengarna.

Trots att det var ett finare ställe - och vi inte tycker att vi riktigt hör till de "finare" - så blev vi otroligt väl mottagna, servicen var verkligen på topp!

Restaurangen hade också en butik, en vinkällare och ett matställe för lite enklare måltider, typ lunchställe, som låg precis bredvid.  

Och så några bilder från en otroligt skön sommarkväll i Prag. 

En promenad längs floden, ut på en liten ö, 

och bort till "det dansande huset", 

byggt 1997. 

En mycket annorlunda byggnad bland de andra 

betydligt äldre husen i Prags centrum!

Så,

 efter några dagar i Prag begav vi oss söderut, 

mot bergen och norra Italien.

 (alla bilder är klickbara!)

Veckans Fönster

Lyxigt!

Ett fönster ungefär mitt i veckan.

Ser ni oss?

De här kläderna hade ju passat oss perfekt för sommarens festligheter.

Eller hur!?! 

Så fina!

Ett fönster på modegatan Parizska

i Prag.