Jaha, precis när man kunde ana lite vår i luften och fågelkvitter, och all snö försvann så blev det vinter igen.
Jo, det ÄR ju fortfarande vinter, och visst är det vackert med snön och solen som lyser från en blå himmel.
Men ändå...längtar efter våren.
Men den kommer väl.
Tills dess håller jag mej inomhus...ja, för jag har blivit sjuk och håller på att kurera mig. Att vila är inte min starka sida dock. Jag blir så rastlös...och tror att jag orkar mer än jag gör. Försöker i alla fall att ta det lugnt.
Bl.a. med hjälp av att titta på sista säsongen av Mad Men.
Den här helgen har vi ägnat oss åt köksrenovering.
Vi ska byta ut vårt kakel i köket, eftersom det släppt från väggen på vissa ställen
( ...fast jag har aldrig varit riktigt nöjd med det kaklet, så det var nästan bra...),
dessutom har vi lyckats bränna sönder en liiten bit av köksbänken med het olja, så därför blev det även en ny bänkskiva. Roligt att få lite nytt, men det tar ju lite tid innan det är klart och blir lite kaos i köket under tiden.
Men i går kväll lämnade vi kaoset en stund, och åkte iväg på bio!
Vi såg filmen
The revenant
med Leonardo DiCaprio i huvudrollen.
En imponerande film!
Filmen utspelar sig i mitten på 1800-talet, och handlar om pälsjägaren Hugh Glass som blir halvt ihjälslagen av en björn. Han lämnas av de andra pälsjägarna, levande begravd i skogen jämte sin mördade son.
Man får sedan följa honom på sin mödosamma väg tillbaka för att utkräva hämnd.
Det är egentligen en ganska tunn historia, men det som är behållningen med filmen är det otroligt vackra fotot, den karga, ogästvänliga men bedövande vackra naturen. Allt är mycket närgånget och intensivt skildrat, man kan nästan känna iskylan och smärtan när Glass kämpar sig fram genom vildmarken. Det är en fantastisk film, om överlevnad och hopp, och om förhållandet mellan människan och naturen.
En film som helst ska ses på bio.
Mycket sevärd!
onsdag 3 februari 2016
En vintersöndag
-den sista i januari-
Spela spel med farfar...
...så roligt och spännande när man är tre-och-ett-halvt år!
Pussla ihop spelplanen, kasta tärningen, räkna rätt, samla honungsburkar -eller bli av med några-
...och se vem som vinner.
Vilket himla bra spel!
Sån tur att jag sparat en massa bra saker från när mina barn var små.
(ja, han har gips på sin brutna arm, ramlat ur pulkan i full fart i backen...)
Mysa med lillan...
Ja titta!
Nu sitter hon där, alldeles själv, bland kuddarna.
Sen snön så hastigt blåste och regnade bort har det blivit grått, grått, grått ute.
Mina ögon längtar efter färg...
så här är ett
-FÄRGSTARKT-
fredagsfönster.
Längtar efter vårkläder, vårfärger och tunna skor...
En bild från Paris.
Fredag idag,
härligt.
Ha en fin helg!
tisdag 26 januari 2016
Nu är det dags för lite filmprat.
Jag brukar ju sammanfatta filmåret,
men det har inte blivit så många filmer som tidigare år.
Jag gillar ju att se på film, ett intresse jag delar med min man, så varför blev det så få biobesök i år då? Ja, dels beror det nog på att vi fastnat i en mängd serier istället, som vi sett via Netflix, HBO eller Viaplay. Ja, vi har sett en del filmer genom dessa också, men mest har det blivit serier.
Biobesöken har däremot blivit allt färre.
Och jag måste säga att jag vid vårt sista biobesök (i julas, då vi såg sista delen av Hungergames )
blev jag riktigt irriterad över hur folk beter sig på biosalongen.
Det är aldrig tyst, folk pratar, fnissar och suckar (på fel ställen), prasslar i godipåsar, slurpar dricka och smaskar högljutt på popcorn och snacks.
Dessutom har många inte vett på att sitta still, eller att ta hänsyn så alla kan se. Att t.ex. sitta framåtlutad, så de som sitter bakom får göra sammaledes för att kunna se...
Interstellar, Unbroken, Dallas Buyers Club, The Drop, 100 steg från Bombay till Paris
och Boyhood,
-så bra alla fem!-
finns att läsa om HÄR
Hobbit:Femhärarslaget
Det här är sista delen i filmerna om Bilbo Bagger.
Jag har tyckt bra om de tidigare filmerna, vackra, magiska sagofilmer som fångat mig. Men den här sista var inte lika bra. Det magiska och vackra, det fantasieggande och komiska är inte lika närvarande i den här filmen. Det är för mycket strider och action, och det gillar inte jag.
Men jag ångrar inte att jag sett den. Ville ju ha ett avslut, eftersom jag sett alla de andra filmerna innan denna...
Birdman,
finns att läsa om HÄR,
båda två fantastiska filmer.
Boktjuven
Boktjuven är en bok av Markus Zusak, som filmatiserats.
Jag har inte läst den, har dock hört att den ska vara bra och haft i tankarna att läsa den.
Filmen utspelar sig under andra världskriget, och huvudpersonen är Liesel, som man får följa från flicka till ung kvinna i krigets Tyskland.
Det är en gripande film, välspelad och välgjord.
Men...
Trots att den utspelar sig under andra världskrigets fasor och handlar om barn som lider, jag får en känsla av att det är en saga. Miljöer och platser känns inte äkta, skådespelarna är duktiga, men det känns konstigt att de pratar engelska med tysk brytning (de borde antingen prata riktig engelska eller tyska!), dessutom är den för sentimental och inte särskilt verklighetstrogen.
Förmodligen är boken bättre, men jag har tappat lusten att läsa den.
Gone Girl,
även det en film som gjort efter en bok kan du läsa om HÄR
Wild Tales,
en otrolig film,
finns att läsa om och se ett litet klipp från
och Mud,
också en film jag kommer att minnas.
Båda finns HÄR
Vi brukar gå på bio varje julhelg, årets julfilm blev den sista av avslutande delen av Hungergames Mockingjay part 2
De första filmerna tyckte jag var ganska bra, den näst sista mycket bra, men den här, allra sista var lite av en besvikelse.
För mycket strid och action, och för lite närvaro av andra karaktärerna och skådespelarna (som gjort mycket av de andra filmerna) än just huvudrollsinnehaverskan, vilket gör att jag inte alls fängslades på samma sätt.
Dessutom, en rörig och stökig biosalong, som sagt...
Till sist en mycket bra film som sågs i lugn och ro hemma i tv-soffan Whiplash
Det här är en film som handlar om Andrew som studerar på New Yorks finaste musikskola. En på ytan vek och ganska ensam ung man som har den stora ambitionen att bli världens bästa jazztrummis.
På skolan arbetar en musiklärare som har mycket tvivelaktiga metoder för att lära ut...
Filmen fångar en från första stund, den är stark, skrämmande, oförutsägbar och otroligt välspelad.
Jag tror att filmen var Oscarsnominerad, och också vann något pris. (den har ett par år på nacken) Sevärd!
Inte minst för jazzmusiken i filmen.
Whiplash refererar alltså inte till en nackskada, utan till ett musikstycke
Här kan du lyssna på det:
Nu väntar ett nytt filmår...
Har redan sett ett par bra filmer, mer om den en annan gång!
(Bilder hittade på nätet)
