söndag 22 september 2013

Jaha, så blev det en bio-lördag till!
Den här filmen föreslog jag förra lördagen-men min man var inte så intresserad. Denna helgen har jag varit ensam hemma -mannen är i London på fotbollsresa - så då blev det biokväll igen men med kvinnligt sällskap denna gången som jag tror var mer intresserade av denna film.
Monica Z
-filmen som bygger på delar av Monica Zetterlunds liv under en period på sextiotalet.
Edda Magnason som spelade rollen som Monica gjorde det briljant! Porträttlik, med stor inlevelse och en fantastisk sångröst. Kanhända är filmen lite förutsägbar, men jag gillade den. Härligt att se miljöer, de vackra kläderna och frisyrerna från sextiotalet. 
Roligt är också att se flera kända personer från den tiden i biroller, Povel Ramel, Hasse och Tage, Beppe Wolgers, Vilgot Sjöman, m.fl. 
Och så musiken, den är fantastisk! Edda Magnason sjunger så man får rysningar. 

Jag tycker absolut att detta är en film värd att se. 

Den här sången gillar jag mycket:
            

fredag 20 september 2013

Hösten kommer närmre och närmre.
Kalla nätter-kalla mornar. Bara en plusgrad när jag körde till jobbet tidigt i morse.
Mörkt...
Men sen blev det en vacker dag med klar höstsol.
Veckorna går så fort- det är redan fredag kväll. 
Här kommer lite fler bilder från Caldas de Monchique i Portugal, den lilla kurorten där förra veckan fönsterbild är tagen.
 Vi körde hit upp på slingrande vägar genom lummiga skogar och förbi små byar, högre och högre upp i bergen. Den lilla byn ligger i en ravin och var sval, lugn och stilla. 
Grönt och lummigt, stora träd, många vackra blommor. 
Fåglarna kvittrade, en hund låg och slumrade mitt på gatan i byn, det doftade underbart från en vedeldad bakugn strax bredvid det trädkantade torget mitt i byn, där några damer höll på att baka bröd.
Det här är en kurort, som är känd för sina källor med läkande vatten. Källorna har funnits i tusentals år, och sägs kunna bota reumatism och andningsbesvär.
 Ja, det rann inte mycket vatten här nu, men jag antar att det är en stridare ström på våren.
Vi strosade runt här, njöt av lugnet, svalkan och tystnaden.
Och åt en fantastiskt god lunch på den mysiga restaurangen vid byns lilla torg...

måndag 16 september 2013

Det blev inte bara en film på bio i helgen, utan två! Både lördag och söndag blev biokvällar den här helgen. Dessutom visade det sig att de filmer vi såg var något utöver det vanliga-alltså mycket bra!

På lördagen såg vi Woody Allens senaste film;
Blue Jasmine
Filmen handlar om överklassfrun Jasmine som förlorar allt när hennes äktenskap med den rike mannen Hal går i kras, samtidigt som mannen anklagas för bedrägeri i mångmiljardklassen. Jasmine blir tvungen att flytta in hos sin mindre bemedlade syster som jobbar i en matvaruaffär, och bor i en liten trång lägenhet med sina bägge söner.  
Jasmine spelas helt  lysande av Cate Blanchett, hon gestaltar Jasmines förtvivlan och ångest helt suveränt, vilket fantastiskt skådespeleri! Hon borde få en Oscar för den här rollprestationen! 
Filmen är ju en tragisk historia, men som alltid i Allens filmer finns det en lagom mängd komiska inslag som motpol till det tragiska.
Det är en klart sevärd film, inte minst för Cate Blanchetts briljanta skådespelarinsats!

Sen blev biobesök igen i går kväll. 
En film som helt klart var bland de bästa jag sett, tror jag:
The Place Beyond the Pines
med bl.a. Ryan Gosling, en av de bättre skådespelarna på senare tid. 
Det här är en lång film, 2,5 timmar, men tiden flyger iväg och det är en film man njuter av rakt igenom.
Filmen är ett mäktigt drama i tre akter, om fäder och söner och hur orsak och verkan hänger ihop, om hur vi påverkar varandra, omedvetet. 
En mycket vacker, sorglig, gripande, spännande, mäktig film, som aldrig släpper taget om en. Ett mästerverk, med så många bra skådespelare, inte bara Ryan Gosling även om han nog är den starkast lysande stjärnan i den här filmen.
SE DEN!!!

...och för dem som undrar kan jag berätta att mil-loppet jag sprang i lördags gick bra!
Jag är inte jättenöjd med tiden, men med tanke på förutsättningarna-varmt, kvavt, trångt och oerhört tungt att springa-så är jag nöjd ändå!

lördag 14 september 2013

Veckans Fönster

-CIRKULÄRT-
Ett cirkulärt fönster. 
Vackert, eller hur?
En bild från sommarens resa till Portugal.

Den här veckan har bara susat förbi, full fart...
Men nu är det helg!
Idag ska jag springa ett lopp. 10 km tillsammans med några tusen andra. 
Det är festligt och roligt, hoppas bara att det inte blir för varmt. Solen skiner och det verkar bli upp mot 20 grader...
Sen, ikväll, hoppas jag på att bli bjuden på bio. Det var evigheter sen jag var och såg en bra film!

Just det, glöm inte att  kika in hos Susanne och Veckans Fönster, där finns fler fina fönster att titta på!

tisdag 10 september 2013

Tisdagstema

-HANTVERK-
Att baka kakor i sanden med sin farfar. Ett roligt litet hantverk!
Fler bilder på temat hantverk kan du titta på hos

onsdag 4 september 2013

En massa böcker...
Jag läste en hel del under min semester.
Det är så härligt att kunna ägna tid åt en bok, istället för att bara läsa lite varje kväll. Som jag gör resten av året, när jag inte är ledig. Flera bra böcker läste jag, några var halvbra.

Först:
Sankta Psyko
av Johan Theorin.
Jag har läst flera böcker av Theorin. De har varit ok, speciellt den första jag läste (Skumtimmen) men den här boken är absolut inte en av de bättre han skrivit. Tyckte nog att den här berättelsen egentligen inte är speciellt intressant, det blir lite segt emellanåt. Men jag läste ut den i alla fall.

Nästa bok var så mycket bättre!
Senor Peregrino
av Cecilia Samartin
En härlig berättelse, vacker och lite sorglig, intressant och spännande. Samartin har ett väldigt vackert, målande språk som verkligen fångar en, från första sidan. Senor Peregrino är en mustig och förtrollande  berättelse, lite i stil med Carlos Ruiz Zafons böcker (Vinden skugga bl.a.) som man inte vill sluta läsa, och som lever kvar i en länge efteråt...
Rekommenderas!
(...å, så skönt jag hade det vid hotellpoolen...längtar tillbaka...)

Efter den läste jag en bok av den svenska författaren Sofie Sarenbrant,
Vecka 36.
 En svensk deckare, lättläst och spännande. Jag läste ut den på en dag..! Det är lite svårt att bedöma den här boken. Den är spännande och lättläst, med en lite annorlunda deckargåta-det handlar nämligen om en höggravid kvinna som försvinner-men det är trots allt en ganska tunn och osannolik historia. Men om man läser ut en bok på en dag, så kan man ju inte säga annat än att den fångar en...!? Och jag har köpt uppföljaren också, historien var nämligen inte riktigt slut med den första boken.
Bra och lättläst semesterbok alltså!

Maria Ernestam har skrivit nästa bok,
Marionetternas döttrar.
Jag har läst flera av hennes böcker, och tyckt om en del, andra har jag tyckt mindre bra om. Den här boken hade jag ganska höga förväntningar på, men tycker inte att de  infriades. Ernestam skriver med ett fantastiskt språk, men den här historien fångar mig inte. Det är något som saknas, jag får ingen riktig känsla för personerna i berättelsen. Nä, läs något annat av Ernestam istället. Busters öron, t.ex, den är riktigt bra!

Vi ses på Place de la Sorbonne
av Justine Levý är en tunn bok med ett stort innehåll. Levý berättar innerligt och välskrivet om en mor-dotter relation. Det är en sorglig berättelse, en varm kärleksförklaring från en dotter till sin egoistiska mor. En bok man blir berörd av, och jag blir nyfiken på att läsa mer av denna unga författarinna.

Helena von Zweigbergk har jag läst en bok av tidigare (Ur vulkanens mun) och tyckte mycket bra om den.
Sånt man bara säger
heter boken jag läste nu, och jag måste säga att jag gillar hennes sätt att skriva. Igenkännande och enkelt skriver hon om mänskliga relationer, jag blir berörd och fängslad av den här historien.
Läs!

Så till sist en psykologisk thriller,
Det kalla landet
av Inger Frimansson som jag tycker är en mästare på att skriva just såna böcker. Det här är en direkt fortsättning på hennes bok Råttfångerskan, och jag tror nog att man måste ha läst den först för att få någon behållning av den här boken. Egentligen tycker jag att det var en ganska onödig fortsättning på den förra boken, men den var ju trots allt fängslande och jag gillar hur hon väver in sina tidigare karaktärer ur andra böcker i den här boken.

Nästa bok är en roman med mycket charm,
Nathalie-en delikat historia
av David Foenkinos. Det här är en fin liten berättelse, sorglig men ändå lycklig med komiska inslag om en ung kvinna som blir änka då hennes man omkommer i en olycka. Lite annorlunda skriven, med korta kapitel varvat med små inslag av fakta, notiser, små anekdoter, menyer m.m.  vilket ger boken en speciell känsla.
  Läs den!

söndag 1 september 2013

Första september idag-sommarmånaderna är slut.
Och minsann känns det som om hösten verkligen börjat idag. Det har regnat och blåst ute, sommaren har sagt adjö och det är verkligen höst i luften.
Höstlängtan börjar spira i mig, ja, för efter en sån fantastisk sommar vi haft så kan man ju inte annat än vara nöjd.
Nu längtar jag efter klar, krispig luft, lövprassel på marken, mogna äpplen och goda äpplepajer, tända ljus, läsa böcker eller se på filmer under mörka kvällar. 
Och sval, lite kylig luft att andas på mina löpturer, härligt!

En resa har jag att se fram emot också- i början på oktober flyger jag till Milano, där en hyrbil väntar som vi sen ska ratta norrut-till Comosjön i norra Italien. Det blir en tjejtresa tillsammans med min syster och jag ser verkligen fram emot det. Det är så mysigt att spendera tid och se nya platser tillsammans med henne.

Sommarens sista dag avslutade vi med ett besök på Donsö i Göteborgs södra skärgård, där vi var bjudna på kräftskiva. Solen sken från en klarblå himmel, men det blåste väldigt kraftigt. Blåsten tog i ännu mer under kvällen, så istället för att sitta ute som var tänkt fick vi sitta på glasverandan och höra hur vinden ven utanför. Mysigt!
 Massor av goda havskräftor, ostpajer och hembakt bröd, och så äggost med björnbärssylt som dessert.
Mums!

Nykokta kräftor...

Äggost